Ögonfakta

Tårfilmen

Ytterst på ögat finns ett tunt skikt vätskeskikt, tårfilmen. Dess funktioner är flera. Den ska smörja ögat och hålla det fuktigt, syresätta hornhinnan och föra bort partiklar. Tårfilmen består av flera komponenter och sammansättningen av dessa är väsentlig för hur väl den fungerar. Blir det obalans i denna blandning fungerar den inte som den ska och det kan innebära olika besvär beroende på vad som är fel i sammansättningen. T.ex. om det är brist på de feta komponenterna blir tårfilmens smörjande egenskaper dåliga även om det är mycket vätska i ögat. Därför kan det upplevas som att ögonen skaver och torra samtidigt som de rinner, något som annars kan låta motsägelsefullt. Torra ögon är idag ett vanligt problem. Inte minst eftersom vi i stor utsträckning sitter framför en bildskärm i ett luftkonditionerat kontor flera timmar om dagarna. När vi tittar på en bildskärm blinkar vi inte lika ofta och inte lika fullständigt som vid t.ex. ett samtal. Det finns en mängd hjälpmedel mot torra ögon men det är viktigt att ha rätt sort för bästa effekt. När vi synundersöker dina ögon bedömmer vi din tårfilm och föreslår lämplig åtgärd vid behov.

Hornhinnan

Hornhinnan är den transparenta delen mitt på ögat men upplevs kanske som den mest färgade då den sitter mitt för iris. Hornhinnan står för största delen av ögats brytkraft, före linsen. Dess transparens är av största vikt för en god optisk kvalité. Hornhinnan har mycket nerver och är därför oerhört känslig för beröring, skräp eller skada. En stark reflex är kopplad till ögonlocket som stängs om någon främmande kropp stör hornhinnan. Den friska hornhinnan har inte några egna blodkärl för utan får sitt syre genom tårfilmen och kammarvätskan inifrån ögat, samt kärl runtom hornhinnan.

Glaskroppen

Bakom ögats lins, in mot näthinnan, finns en segflytande kropp som fyller ut större delen av ögat. Den kallas glaskroppen och är normalt sett transparent. En vanlig utveckling i glaskroppen är att det bildas glaskroppsgrumlingar, stelnade eller delvis stelnade geléklumpar som rör sig i glaskroppens vätska. Dessa uppfattas ofta som prickar, fläckar eller ”flugor” som far runt i synfältet. De är normalt sett ofarliga men kan vara anledning till en grundlig ögonundersökning om de ökar i antal. Ett annat normalt sett ofarligt tillstånd i glaskroppen är när den med åren skrumpnar ihop något och då lossnar från näthinnan. Detta kallas glaskroppsavlossning. Om du upplever blixtar eller gardinfenomen i synfältet bör du få dina ögon undersökta.

Linsen

Linsen svarar tillsammans med hornhinnan och tårfilmen för ögats optiska brytkraft. Linsen är placerad bakom hornhinna och iris. Linsen är från början mjuk och elastisk. Tack vare elasticiteten kan linsen ändra form. Denna formförändring kallas ackommodation och sker varje gång vi växlar seende mellan avsånd och nära. Linsen blir med åren mindre och mindre elastisk och rund 40 års ålder kan det börja märkas. Det kan upplevas som att
omställningen mellan avstånd- och närseende tar längre tid och att det är svårt att se på nära håll. Detta kallas för presbyopi eller ”ålderssynthet”. Grå starr är något som de flesta hört talas om. För att inte förväxla med grön starr
använder vi hellre dess medicinska namn, katarakt. Grå- och grönstarr har nämligen ingenting med varandra att göra utan drabbar helt olika delar av ögat. Katarakt är vanligast i äldre ögon men förekommer även hos unga och ibland nyfödda. Orsakerna kan vara flera, t.ex. UV-strålning, ögontrauma eller vissa läkemedel. Just påverkan av UV-strålning kan vi själva påverka i stor utsträckning. Det handlar då om solskydd i olika former. Vi hjälper dig
gärna med att ta fram det bästa solskyddet för dina ögon.

Iris

Iris eller ”regnbågshinnan” är den del som ger vår ögonfärg. Beroende på pigmentet i iris
blir vi antingen blå-, grön- eller brunögda. Den centrala öppningen i iris kallas pupill. Iris
funktion är att reglera ljusinsläppet till ögats inre. Detta genom en ljuskänslig pupillreflex
som gör pupillen större under svaga ljusförhållanden och mindre under ljusa förhållanden.
Pupillen är normalt större hos unga och blir mindre med åren.

Näthinnan

Näthinnan är belägen i den bakre delen av ögat. Dess uppgift är att förvandla bilden att den betraktade omgivningen till nervimpulser som leds till hjärnan för tolkning. I den mänskliga näthinnan förekommer ljuskänsliga fotoreceptorer av två typer, tappar och stavar. Tapparna, som framförallt är koncentrerade i makula, även kallad gula fläcken, förekommer i tre utföranden som utgör grunden för färguppfattningen. Det höga antalet tappar i makula, 150 000 tappar/mm2, möjliggör det detaljerade seendet. Därför kan vi inte urskilja någonting detaljerat utan att flytta blicken dit.Stavarna däremot finns inte representerade i makula utan i näthinnans periferi. De kan ej registrera färger men reagerar på svagare stimuli än tapparna och möjliggör därför mörkerseendet. Därför är det lättare att se någonting i mörker om vi tittar lite snett. Näthinnan är den vävnad i kroppen som har högst omsättning syre i förhållande till sin vikt.

Synnerven

Synnerven kopplar in på ögat längst bak och något nasalt. Där den kopplar samman med näthinnan finns det inga fotoreceptorer och därför ingen möjlighet att uppfatta synintryck. Denna punkt kallas för blinda fläcken eller papillen. Synnerven består av cirka 1 miljon myelinklädda axoner. En skada på synnerven kan innebära att ett annars fullt fungerande öga inte kan sända information korrekt till hjärnan.

Ögonmuskler

Ögat har både muskler inuti och muskler som är utanpå. De muskler som är utanpå är desom gör att ögat kan röra sig för att flytta blicken. Det sitter muskler i flera riktningar som samarbetar på liknande sett som muskler i benen eller i armen, när en spänns slappnar en motstående av. Om det blir någon störning i detta system kan det uppstå samsynsproblem. Samsynsproblem kan ge dubbelseende men även trötthet och huvudvärk trots att synen upplevs normal. Vid en ögonundersökning kontrollerar vi så att dina ögonmuskler fungerar som de ska.